torsdag 7 november 2013

Sylvia Plath

"Jag sammankallade min lilla kör av röster.
Intresserar inte ditt arbete dig Esther?
Vet du Esther, att du har precis samma personlighetsstruktur som en äkta neurotiker?
Du kommer aldrig någon vart på det sättet, du kommer aldrig någon vart på det sättet, du kommer aldrig någon vart på det sättet."

"Jag misstänkte att mamma hade ringt Jody och bett henne att fråga mig om jag inte ville gå ut, så att jag inte skulle sitta och hänga i mitt rum hela dagen med persiennerna nerfällda, Först ville jag inte gå, för jag tänkte att Jody skulle märka förändringen hos mig, och att vem som helst med ett halvt öga skulle se att jag inte hade någon hjärna i huvudet.
Men hela tiden när vi körde norrut, och sedan österut, hade Jody skämtat och skrattat och pratat och inte tyckts bry sig om att jag bara sade "Oh" eller "Gud" eller "Det menar du inte".

"Jag tänker att det skönaste i världen måste vara skugga, skuggans otaliga rörliga former och återvändsgränder. Det fanns skugga i byrålådor och garderober och resväskor, och skugga under hus och träd och stenar, och skugga längst inne i folks ögon och leenden, och skugga, och skugga, miltals av skugga på jordens nattsida"

-Glaskupan





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar