Vet inte riktigt vart jag ska gömma mig. Vart i det här rummet slipper jag umgås med mig själv. Mig själv är nämligen så obekväm och nervös att jag blir hispig.
När blev meningar så svåra att formulera?
Det känns som att jag bara har 3 bokstäver att bygga ord med men att det jag vill beskriva är större än allt. När ord väl kommer ut ur min mun i en förståelig följd blir det otrevliga saker, trots att det jag vill säga är fint och bra. Jag vill verkligen vara snäll, mjuk och glad. Men istället blir jag besk och kantig. Kan någon snälla ägna tid åt att slipa mina hörn tills de blir behagliga att dra läpparna över?
Lägga tid på att göra mig bekväm.
Och jag som lovade att inte vara till lags... nu sitter jag här och hoppas.
När skedde den där operationen i mitt huvud? Den när doktorerna plockade bort min hjärna och bestämde sig för att utrymmet skulle göra sig bättre uppstoppat?
Jag känner mig inte tillräckligt informerad om processen.
Folk frågar mig vad jag har för vanor. Hur fan ska jag kunna svara på det? Jag vet inte vad jag tycker längre, jag vet inte hur jag ser ut eller vad jag gillar. Vad äter du till frukost? Vilken var din favoritfödelsedag? Är din mens normal? När går du upp på morgonen? Vad lyssnar du på för musik? VEM ÄR DU? Hur tror ni att jag ska kunna svara??? Har ni glömt att min hjärna är ersatt av bomull?
Har ni glömt att jag är INKONSEKVENSENS drottning.
Krönt.
Men var inte du emot monarki?
Jag vet inte riktigt vart jag ska gömma mig, det där klibbiga osäkra jaget är jävligt svårt att skaka av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar