lördag 26 oktober 2013

Förra söndagen

Förra Söndagen såg jag Jag ringer mina bröder på stadsteatern. Den var fenomenal. Sedan dess har jag odlat mitt snuthat med snutlåtarna som fanns i programmet.

Vid föreställningens slut var jag rödgråten och helt skakig i kroppen och kände att jag ville skrika:

"Jag ringer mina bröder och säger: Glöm det jag sa. FUCK tystnad. FUCK osynlighet. Byt ut era anonyma kläder mot neonfärgade bastkjolar. Dekorera kroppen med glittrande julgranskulor. Smeta in ansiktet med självlysande färg.

Vissla i visselpipor, vråla hål i megafoner. Ockupera gallerior, gå längst fram i demonstrationer. Tatuera in "PK for life" i svarta gotiska bokstäver på magen. Gör er maximalt synliga ända tills dom fattar att det finns motkrafter. Försvara alla idioters rätt att vara idioter tills ni tappar rösten. Tills ni dör. Tills dom fattar att vi inte är dom som dom tror att vi är.

För vi är inte som dom. Vi längtar inte till ett förljuget förflutet. Vi går med stolta steg in i en framtid fylld av uppluckrade gränser med en fast vetskap att inga klockor någonsin kan vridas tillbaka!

Upprepa för er själva:

Vi är inte rädda.

V-v-visst är vi inte?"




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar